m

tisdag 31 januari 2012

Läsning

.Varnar dock känsliga läsare. Var inne i en skräckperiod för ett tag sedan ;)


  KÄLLAREN
Rose-Marie trycker på den röda lysknappen och taklampan lyser upp golvet framför hennes fötter. Resten av den kalla källarkorridoren ligger i mörker och skugga. Det ekar mot de fuktiga väggarna när hon släpper handtaget och dörren åker igen bakom henne. Även att hon har ficklampan med sig trycker hon en gång till på lysknappen. Hon drar kofta tätare runt kroppen och med armarna korsade  går hon förbi grannarnas förrådsdörrar.
   - Skynda dig! hade Lars ropat när hon sprang nerför trappan.
   Hon vet att pulkan ligger på översta hyllan. Lastad med klädpåsar som skall lämnas till klädinsamlingen. Hon stoppar ner handen i fickan och känner hur nyckeln kyler. När hon sätter den i låset märker hon att dörren står på glänt. Gångjärnen gnisslar protesterande när hon öppnar dörren. Fumligt tänder hon ficklampan och ljuscirkeln träffar cementgolvet. Hon står stilla och lyssnar. Det enda som hörs är hennes dämpade andetag.
   Ljuscirkeln fladdrar fram och tillbaka över golvet. Lyser på resväskor, kartonger och staplade stolar. Med båda händerna riktar hon ficklampan upp mot pulkan och klädpåsarna. Ett kliv och hon är över tröskeln.
   Ett gurglande ljud fångar hennes uppmärksamhet. Hon tappar lampan som faller till golvet och rullar in under den nedersta hyllan. Hon slänger sig ner på knä och fångar lampan samtidigt som hon ser in i ett par gula rödsprängda ögon. Hon ställer sig hastigt upp och snavar på ett stolsben. Ramlar och blir liggande på mage. Det gurglande ljudet hörs närmare. Som när badkarshålet suger i sig det sista gråbruna vattnet. Hennes mun är torr som sandpapper och kroppen vill inte lyda order om att resa sig.
   Plötsligt är de gula ögonen tätt intill hennes. Gulbrunt var väller över kanterna som ser ut som mögligt bröd. Varet fortsätter nerför kinden, ner till sega trådar som släpper mellan köttiga läppar. Hennes hår rör sig i den unkna luft som kommer i pustar mellan trådarna. Det unkna sticker i näsan. Upp i bihålorna. De köttiga läpparna spricker när de dras till ett leende. Ångande blod tränger ut och rinner ner mot halsen där huden lossnat, hänger i flikar som börjat torka likt gammalt läder. Rose-Marie ser små vita maskar som letar sig runt varandra i jakt på föda.
   Hennes hals drar ihop sig i kramp och törstig öken. Inte för en sekund viker de gula variga ögonen från hennes. Hypnotiserad ser hon en hand gripa tag om armen. Handen har blå ådror som börjar svälla under huden.Liknar berg med höga toppar. Hon rycker till när topparna brister och slungar ut sitt innehåll. Träffar hennes kofta, hakan och pannan. Hinner blunda innan det fastnar på näthinnan.
   En smäll från källardörren. Steg närmar sig samtidigt som handen och ögonen är borta. Kroppen känner det hårda golvet och hon reser sig. Lars står på tröskeln och ser undrande på henne.
   - Vad gör du?
   Hon lyser på hans ansikte.
   - Det är något under hyllan, viskar hon.
   Lars lyfter handen som skydd för det bländande ljuset.
   - Sluta lys!
   Hon räcker honom ficklampan.
   - Du måste titta.
   Han lyser på henne.
   - Vad har du i pannan?
   Hon torkar hastigt pannan med koftärmen.
   - Jag tittar efter i kväll, säger han och går mot källardörren. Jag lovar. Strunta i pulkan vi är redan sena.
   Innan hon låser försöker hon urskilja pulkan. Hon kan inte se den. Bara känna en unken doft sticka i näsan.

.

2 kommentarer:

Jaana sa...

Va duktig du är att skriva. Det var riktigt spännande!

Kram!

Lallbacken sa...

Tack!